IDÉN

Under 1800-talet var tuberkulosen en utbredd och svår folksjukdom i Sverige. Den drabbade inte minst barn och ungdomar. Barnen led ofta av s.k. skrofulos, en sorts körteltuberkulos. Som underläkare såg Ernst Lindahl hur tuberkulospatienterna på lasaretten led. Han bestämde sig därför för att ägna sitt liv åt att lindra deras lidande och om möjligt bota dessa patienter.

Att det sanatorium, som han ville bygga, skulle ligga vid havet, det var Ernst Lindahl klar över från början.

Under sina många resor i studiesyfte utomlands hade han sett väl fungerande kustsanatorier för skrofulösa barn.

Så här berättade Ernst Lindahl själv om vad han sett i Frankrike:

"Då jag under förarbetet för denna anstalt (KVK) använde benämningen 'Skrofulösa barn', var det därför att jag trodde mig kunna vinna mera intresse för företaget, om det avsåg sådana barn och botandet av 'skrofler', som ju var ett allmänt känt namn för vissa sjukdomstecken hos barn. Men min ursprungliga avsikt var att få fram något, som liknade de franska 'hospitaux maritimes', där man med 'la scrophule' även menar tuberkulos i ben och leder och företrädesvis har patienter med den formen av tuberkulos, både barn och vuxna."

Sanatoriet i Berck-sur-Mer i Frankrike inspirerade Ernst Lindahl på mer än ett sätt. När han senare gjorde ritningarna till Kronprinsessan Victorias Kustsanatorium (han gjorde alla ritningar själv) valde han en liknande planlösning. Dessutom fick KVK lite av samma monumentala stil som Hopital Maritime hade.

Hopital Maritime är verksamt som sjukhus än i dag och i boken "Un hopital cree une ville", som finns på KVS-museet, kan du se fler bilder.