Ernst Lindahl föddes i Veddige i Halland år 1864. Tjugo år gammal tog han studenten i Lund och 1894 blev han Med. Lic. i Stockholm. Hans första praktik var vid Linköpings lasarett där han blev ordinarie läkare 1897-98.

Ernst Lindahl var en mycket bestämd man med klara principer. Han levde egentligen endast för en sak, nämligen att förbättra, utveckla och fullkomna sitt sanatorium i Vejbystrand, som han skapade genom idogt arbete och en stor portion envishet. Han gav sig aldrig trots många motgångar. När två arkitekters förslag till om- och tillbyggnader av sanatoriet inte accepterades av myndigheterna, då gjorde Lindahl själv en plan för sjukhuset, som godtogs.

Ernst Lindahl som ung

Ny syn på patienten

Han hade en för den tiden helt ny syn på patienten, som han själv beskrev så här:
- Angående mina principer såsom läkare vill jag säga, att jag icke ser sjukdomar så, som om de vore skarpt avgränsade begrepp, som alltid skola behandlas på ett visst sätt. Jämte sjukdomen ser jag alltid människan hos varje patient. Det är mina medmänniskor jag söker hjälpa och vanligen lyckas hjälpa. De äro ju varandra mycket olika, och även om de ha samma namn på sin sjukdom, blir därför icke alltid behandlingen densamma.

Ernst Lindahl var, trots den goda behandling som han gav sina patienter, mycket försiktig med att kalla dem helt friska.
- Jag använder aldrig beteckningen frisk vid utskrivningen, även om resultatet synes vara det bästa tänkbara, ty jag är aldrig säker på att icke denna sjukdom, tuberkulos, bryter upp igen på samma eller annat ställe, om patienten råkar ut för någon skada eller om hans motståndskraft mot sjukdomen åter försvagas.

Konsten att gipsa lärde Ernst Lindahl sig i Frankrike i slutet av 1800-talet och vid den tiden var det inte många svenska läkare, som kunde den konsten.
Dr Lindahl drev sanatoriet helt efter eget huvud och bestämde nästan allt. Stort som smått. Och han förutsatte att alla visste vem han var.
Ernst Lindahl ringde en gång till en plantskola i Strövelstorp. Det gjorde han ofta för att beställa växter till KVK. Normalt sett svarade ägaren, men just denna dag svarade en av de anställda (med firmanamnet).
Lindahl ville tala med ägaren. Då frågade den anställde:
- Och vem får jag hälsa ifrån?
Då utbrast Lindahl:
-Jaså, min själ, det är så fint så man ska presentera sig…

Om han var sträng mot de anställda och leverantörer så ansågs han vara en stor barnavän. Det berättas många historier om hur godhjärtad han var. Och det är verkligen inte den stränga Ernst Lindahl som visar sig i brevet till sonen Mac, som visas här nedan.

I samband med KVK:s 25-årsjubileum höll Ernst Lindahl ett tal där han bl.a. sa:
- Flera av dessa år ha för mig varit hårda år, fulla av bekymmer. Men jag vill ej tänka på de många mörka stunder jag haft i min ensamhet. I dag och alla dagar är jag tacksam för den andel jag haft och ännu får ha i arbetet här. Tacksam är jag också för många goda människors hjälp.

Brev till Mac

Full kontroll

Sysslomannen hade kontor i köksdelen. Gammalt ord för ekonom, intendent. Han arbetade nära tillsammans med Lindahl. På väg från överläkarvillan till sanatoriet passerade Ernst Lindahl varje dag köksbyggnaden. Då gjorde han nästan alltid ett besök hos sysslomannen, satte sig ner i stora skinnsoffan i dennes kontor för att diskutera problemen för dagen.
Doktor Lindahl var genom åren i konflikt med många, men hade ofta rätt. Han hade ju startat verksamheten och tyckte också att han bäst visste hur den skulle drivas.

I ett brev från Professor Patrik Haglund fick Ernst Lindahl beröm för sin gärning:

Högt ärade kollega.
Det var ofantligt roligt att få se Eder magnifika anstalt, som förvisso kommer att småningom spela en alldeles kolossal roll för hela landet. För mig själv, som haft allehanda svårigheter i mitt arbete och i detsamma just ej haft bistånd från de håll, från vilka dylikt kunde väntas, var det särdeles roligt att se en skapelse, som frambrakts av en enda man, säkerligen utan allt för mycket förståelse från tongivande pediatrici och kirurger.
Eder förbundne
P. Haglund.

Ernst Lindahl i biblioteket på Villa Maria. Han hade en fantastisk samling av uppstoppade fåglar.

På bilden t.v. Ernst Lindahl med dottern Marianne och på bilden t. h. med dottern Marianne och sonen Mac

Svårt att lämna sitt livsverk

När doktor Lindahl pensionerade sig 1935 hade han väldigt svårt att inse att nu var Odelberg-Johnson den nya chefen.
Patienter som på 1940-talet promenerade i KVS-parken mötte ibland doktor Lindahl, som då bodde i Villa Maria. Han frågade då vilka patienterna var, hur det stod till och vilken behandling patienterna fick. Han berättade också gärna om hur KVK kommit till. Ibland kunde man ana en viss bitterhet över, att han inte längre kunde styra och ställa på sjukhuset.

Han tyckte inte om när Kvistgården revs.
- Det var minnet av en gammal bondgård som förenats med kustsanatoriets område. Den rödmålade stugan kunde vara till nytta ännu många år, sa han.

Doktor Ernst Lindahl dog den 2 april 1954, nästan 90 år gammal.

Så här sammanfattade några medicine kandidater Ernst Lindahls gärning:
”Det är ju de flesta nogsamt bekant, att hans verksamhet varit av banbrytande art här i landet, och att till stor del endast tack vare denna ernåtts ett resultat, vilket i sitt slag är så gott som enastående. Förvisso är det icke många givet att kunna se tillbaka på ett livsverk liknande hans.”