GÖSTA ODELBERG-JOHNSON - blomsterälskaren
1935-1948
Gösta Odelberg -
Johnson föddes på Riddargatan i Stockholm 1893. Han bodde och
studerade i Stockholm. Hans far var läkare, magspecialist.
Göstas mor hette Ida Odelberg och pappan Erik Gustav Johnson.
Gösta hette först Odelberg och efter en namnreform tog han sin
fars namn också.
Som ung var han barnläkare ett tag i Göteborg. Han kunde dock inte fortsätta som barnläkare, eftersom han 1921 själv smittades av tbc. Gösta fick sjukdomen när han på patologen obducerade människor som hade dött i tbc. Tbc-bacillen lever i damm och dessa utrymmen städades inte så noga. Därför bestämde Gösta Odelberg sig för att ägna sig åt sådana människor han inte var farlig för, de som redan hade tbc.
Först kom han till Apelviken, där han var läkare i 5 år. Då intresserade han sig väldigt mycket för stenhuggare och deras sjukdomar (dammlunga).
Efter att ha disputerat hos Patrik Haglund i Stockholm 1933-34 sökte Gösta Odelberg överläkartjänsten vid KVK, som utannonserades när Lindahl pensionerades 1935. Gösta Odelberg hade den högre kompetensen av de sökande. Dessutom hade han ju disputerat på just det som han sedan kom att syssla med, nämligen att sätta in en spång i ryggen på människor, som hade fått av tbc destruerade kotor.
Porträtt av Gösta Odelberg-Johnson
Opererades själv för tbc
1938 blev Gösta revbensopererad (6 revben) på Mesnaliens Sanatorium i Norge. Han ville inte opereras i Sverige. Även om han inte höll sjukdomen hemlig ville han inte ha offentlighet åt det hela. Han ville vara i fred. Efter operationen blev han sned i ryggen.Under sina sjukdomsperioder läste Gösta Odelberg mycket, främst historia. Winston Churchill intresserade honom mycket. Han blev genom sina sjukdomsperioder mer beläst än de flesta av sina dåtida kollegor.
Doktor Odelberg efter operationen, lite sned i ryggen
Räddade blåsipporna
Doktor Odelberg var mycket intresserad av blommor. Det första han gjorde varje morgon – innan han åt frukost – var att gå ut i trädgården vid överläkarvillan och titta till sina blomsterodlingar. Gösta hade nämligen räddat några blåsippor, som stod söder om KVS-området precis där en ny grusväg skulle anläggas. Gösta satte blåsipporna i trädgården, i en liten sänka och han förmanade trädgårdsarbetaren Hulda med eftertryck att inte räfsa bort löven, för dessa behövde blåsipporna för att inte torka ut.
Doktor Odelberg älskade naturen. Hans älskade blåsippor finns kvar än i dag
Men han gillade inte katter
När Gösta Odelberg kom till KVK fanns det många katter på området. Det var känt att katter kunde sprida tbc. Sinnet rann på Gösta när han en dag hittade en katt på undersökningssoffan på sin mottagning på sanatoriet. Då gav han klartecken till avskjutning. Första vintern sköts det 13 vildkatter runt sanatoriet. Gösta var ju själv drabbad av tbc och ville inte att andra skulle bli smittade.Gösta gillade friluftsliv. Han var duktig på att åka skridskor. Han tog hela familjen till Västersjön och lärde dem väldigt mycket om säkerhet på isen; ispik, dubbar, livlina, allt.
På sommarkvällarna, efter middagen, gick Gösta ofta med sin
dotter ner till hamnen. Då kom det ibland fram någon som ville
tala med doktorn om sina krämpor, t.ex. ett trasigt finger.
- Då får ni vara snäll och komma i morgon till min mottagning,
så ska jag se till att det här blir lappat, blev svaret.
En dag kom Ernst, som stod i Kal Jans affär, till Dr Odelberg
med en trasig tumme. Den lappade Odelberg ihop och lade ett
snyggt förband. Några dagar senare kom Ernst på återbesök och
hade då ett fruktansvärt smutsigt förband. Odelberg tittade
förvånat på honom. Då sa Ernst:
- Ja, det går väl an med sirapen, men det är värst med snuset.
Hissade barnen
Efter jullunchen varje år gick alltid Doktor Odelberg ner på barnavdelningen. Det var så viktigt för honom. Då stod barnen i rad och väntade på att han skulle hissa dem, en och en. Gösta hissade barnen varje jul tills han inte orkade längre. Då kunde han bara ta den allra minsta men de andra orkade han inte.Det fanns en liten flicka som hette Anna Oma, hon var same. Hon
var Doktor Odelbergs speciella favorit.
- Hon är så trevlig, hon är antingen glad eller arg, sa Gösta.
En gång fick Gösta ett brev från en förälder, ett brev som var
till den grad oförskämt att Gösta blev mycket undrande. Därför
tog han med sig brevet till en av läkarna på sanatoriet, som var
uppvuxen i Norrland. Läkaren läste brevet och sa:
- Ja, du förstår, den som skrivit detta är finsktalande och så
har han haft en översättare, som inte alls förstått vad han
sagt, utan han har säkert sagt helt andra saker och det här är
skrivet i största vänlighet.
Det var inte lite som gått förlorat i den översättningen.
Ibland hände det att barn bedömdes så friska att de skulle
skickas hem. Men det gick inte alltid.
- När det är ett barn som är färdigt och ska skickas hem, då
förstår ni, att då slår sig Weissglas och Thyra ihop för att
barnet ska få stanna kvar och då rår jag inte på dom! sa Gösta
Odelberg vid mer än ett tillfälle.
Gösta hade humor. Han berättade historier, men var ingen stor
historieberättare. Han var en lågmäld människa. En sjuksköterska
var lite argsint av sig. Hon smällde med dörrarna. Så ångrade
hon sig och kom och bad om ursäkt.
- Syster, sånt märker inte jag!, sa Gösta.
Planerade varje operation noga
Doktor Odelberg-Johnson satt länge vid sitt skrivbord kvällen före varje operation, ritade och tänkte ut hur han skulle lägga upp operationen påföljande dag.Han fick inte dagarna före operation pyssla med rosorna i trädgården. På den tiden opererade man utan handskar och det var inte bra om han t.ex. stack sig på en tagg. Det kunde leda till infektioner.
Den sista stora operationen gjorde han på våren 1948. Då stod han och opererade i flera timmar. Undersköterskan Anna-Lisa, som ju kände sin gamle doktor, såg honom släpa sig uppför trapporna, men sa ingenting, och erbjöd inte att hjälpa. Hon visste att han ville klara sig själv, även om han var helt slut. Odelberg var en känslig människa, men samtidigt stark.
Doktor Odelberg rökte pipa i yngre år
Skyddsängel
En person, som vistades på KVK under Dr Odelbergs tid gick med en vän till en spågumma. Hon fick då veta följande:- Du har en skyddsängel. Det är en man och han är sned i ryggen.
Läkaren fick rätt
En dag steg Gösta upp ur havet, efter att ha badat. Då brast något, han hade fått en inre blödning. Han lades först in på sanatoriet och kom sedan till Västeråsen.När Gösta Odelberg-Johnson opererats 1938 frågade
han den opererande doktorn Murstad:
- Hur länge tror du jag kan leva med en och en kvarts lunga.
- Tio år, blev svaret.
Sällan har väl en läkare lämnat en mera exakt
prognos. Gösta dog 1948.
Diakonen Westin lär i talet till personalen efter dödsfallet ha sagt:
- Gösta Odelberg-Johnson var en människa som följde
inte bara två steg med patienten, utan flera steg.
Tal vid minnesstunden efter Dr Odelberg-Johnsons död 1948.