VARFÖR ETT SANATORIUM VID KUSTEN?

Tuberkulos är en gammal sjukdom. Alltför sent förstod man att det fanns en koppling mellan sjukdomen och trångboddhet, undernäring och dålig hygien. I London på 1700- och 1800-talet härjade sjukdomen bland stora delar av befolkningen. I Sverige var främst den norrländska landsbygden svårt drabbad. Länge trodde man att sjukdomen berodde på orsaker som arv eller dålig luft, ja det talades t.o.m. om gudarnas straff. I början förstod man inte heller att sjukdomen var smittsam. Tbc var en sjukdom där förbättringar inom det sociala området i kombination med förbättrade hygieniska förhållanden gav bättre resultat än rent medicinska insatser.

Var skulle de tbc-sjuka söka vård? Om de inte kunde ligga kvar i hemmet och behandlas av allmänt praktiserande läkare, som då inte kände till särskilt mycket om denna sjukdom, om de ej var i händerna på kvacksalvare, så måste de till lasaretten.

Där var de emellertid inte alltid välkomna, eftersom läkarna inte räknade med att kunna nå någon framgång med dessa patienter. De sjuka kallades för "sjukhusens kors", därför att de ofta blev långliggare och fordrade mycket passning för sina fula sår, något som vanligtvis underordnad personal fick sköta. De tbc-sjuka led mycket och hade en dyster tillvaro.

Det var för att lindra detta lidande och för att avlasta lasaretten som Kronprinsessan Victorias Kustsanatorium kom till.

I februari 1900 kunde man läsa i de större tidningarna i Sverige ett upprop, som inleddes så här:

"Sedan långt tillbaka i tiden är det känt att blotta vistelsen vid havet utövar ett välgörande inflytande på skrofulösa individer. Men ännu större hjälp beredes åt dessa sjuka på de kustsanatorier, som äro inrättade såsom tidsenliga sjukhus, öppna både vinter och sommar, och där patienterna få åtnjuta gagnet av kalla och varma saltbad samt medicinsk, kirurgisk och hygienisk vård. I Sverige ha vi ej något så inrättat kustsanatorium."

Men knappt 3 år senare stod Kronprinsessan Victorias Kustsanatorium klart att tas i bruk.

Ernst Lindahl hade mycket bestämda åsikter om hur tuberkulospatienterna bäst kunde botas.

Frisk luft och sol, i kombination med vila och näringsrik mat, var receptet.

Och var kan detta ske bättre än på ett sanatorium vid kusten?