BRÄNDER

Grönwalls läderfabrik 1938

Den stora branden på läderfabriken i Ängelholm blev det verkliga elddopet för Vejbystrands brandkår. De hade ingen brandbil ännu, utan kopplade sprutan efter Gunnar Brandts paketbil. Slangar, stegar och brandmän lastades även på Axel Perssons lilla lastbil.
De nyinförskaffade hjälmarna räddade livet på sadelmakaren Nils Nilsson. Han och Sven Jansson var uppe på fjärde våningen i fabriken. De stod och sprutade på torkarna. Sven såg att bjälkarna nästan var sönderbrända ovanför dem och plötsligt rasade det över Nils. Något slog honom i huvudet, som sjönk ner i den stora rocken. Sven trodde att han fått sätta livet till, men rätt som det var kunde han se hur huvudet stack upp ur den vita rocken. Beslaget på hjälmen var borta, men den hade räddat honom.
Utanför reste man stegar och skarvade på upp till 3:e våningen. Viking Larsson tog med sig en arbetsslang och klättrade upp. När han gjort sitt pass frågade brandchef Ekerholm:
- Jag trodde att du var höjdrädd?
- Vem f-n tänker på det vid ett så’nt här tillfälle? replikerade Larsson.


Greviebranden 1939-06-18

NP Nilssons timmergård brann så att hela samhället höll på att stryka med. 14 brandkårer samverkade och man seriekörde sprutorna från den 3 km avlägsna Vadebäcken.
Det var brandkårsfest på Åselid i Förslöv denna söndag, festen skulle börja klockan tre och man gick man ur huse för att vara med. Rätt som det var gick brandalarmet och Förslövskåren fick rycka ut liksom Vejbystrands. Det brände så fantastiskt att många hus gick upp i lågorna i det tätbebyggda samhället. Lyckligtvis blåste det bara obetydligt annars hade katastrofen varit ett faktum.

Foto: Anställda på NP Nilssons timmeraffär 1927. www.grevie.com

Fyra brandkårer tvingades stanna kvar och eftersläcka till måndagen.
Branden, som sågs vida omkring, lockade uppskattningsvis 5000 personer i 600 bilar som åskådare. Förbipasserande tågpassagerare fick se skådespelet från första parkett.
Sven Jansson avlönades med kr 47.50 för att ha jobbat från söndag em. kl 14:00 till måndag morgon. Senare på dagen var han med och eftersläckte.


SJ Bussgarage 1941-01-11

Hela byggnaden övertänd vid brandkårens ankomst.
- Oj, oj, oj! Fy f-n vad det small i eterniten! berättar Axel Johansson.
Man tog vatten från havet, vilket innebar att man fick hugga hål i metertjock is. Sen gällde det att pumpa, annars frös vattnet i slangarna. 575 m slang användes. Ekes lilla gula hus ligger på brandtomten idag. Där var plats för ett par bussar och det fanns ett övernattningsrum för chaufförerna. Förmodligen var brandorsaken ett överhettat gengasaggregat.


Vejbygården 1942-10-02

På kallelse av fru Ingrid Svensson ryckte Vejbystrands brandkår ut 17:15. Halvvägs fick de bensinstopp, men kunde fortsätta efter bara 4 min., eftersom bränsle på medhavd kanna fanns. Axel och Stig stängde portarna på brandstationen, kastade sig på cyklarna och lyckades vara före brandbilen vid brandplatsen. Där stötte de på Åke Svensson som hjälpte till att dirigera trafiken. När Lundblad anlände med bil och spruta, beordrade han dem att vara ordonnanser. Resten av krigsbrandstyrkan, som var och tittade på, blev avundsjuka för att Axel och Stig fick släckningsersättning.
Ytterligare tre brandkårer deltog i släckningsarbetet på ladan mot vägen: Förslövs, Rebbelbergas och Ängelholms. Hjärnarps ryckte ut men behövde inte ingripa. Använda slangar: 425 m. Körtid med sprutan: 7 tim. Den placerades söder om gården vid en märgelgrav. Kårens första uppgift blev att rädda stallbyggnaden, vilket också lyckades. Vällingklockan uppe på logans gavel föll i marken. Branden var begränsad kl. 23:00, men blossade upp om morgonen igen. Först vid niotiden dagen efter, var man åter vid stationen och tvättning av slangarna i hamnen vidtog, liksom efterputs av sprutan och övriga material. Branden var förorsakad av barns lek med tändstickor.
Tjänstgörande brandmän: Tjf. brandkårschef Carl Lundblad, Sven Jansson, Georg Kronfeldt, Manfred Persson, Ernst Jansson, Erik Olsson, Nils Nilsson, Johan Lind, Axel Persson, Johan Nilsson, Bertil Lundblad, Lars Jansson, Bengt Jansson, Ingvar Dahlin, Stig Johansson(Bramsell), Axel Johansson.


Skånska Kexfabriken 1950-11-20

”Klockan 18:55 ingick larm från Skälderviken. Kåren som körde ut med åtta man med Gunnar Brandt vid ratten – någon frågade om vi hade vingar på den nya brandbilen, eftersom vi kom så fort – kom som 2:a kår till platsen. Framkomna till brandplatsen kopplades sprutan till en vattenpost väster om brandplatsen efter anvisning av 2.v.brandchefen Albert Andersson, men som det visade sig att denna post inte kunde hålla tillräckligt med vatten, övertog kåren ”Skäldervikens” arbetsslang och med denna bekämpade kåren den västra delen av den eldhärjade byggnaden, så att elden ej gick över till ett garage, sammanbyggt med den eldhärjade byggnaden. Detta arbete lyckades också. F10 deltog i släckningen med två tankvagnar. Ängelholms brandkår deltog också aktivt i släckningen. Övre delen av byggnaden blev totalförstörd, medan nedre delen endast blev vattenskadad. 150 m slang användes. En grupp av reservbrandstyrkan inkallades kl. 11:30 för vakthållning. Hemkomst kl. 12:15.
Tjänstgörande brandmän: Carl Lundblad befh, Georg Kronfelt, Gunnar Brandt, Edvin Kronfelt, Ralf Kronfelt, Kjell Ekerholm, Erik Olsson, Malte Palmkvist, Arne Nilsson, Sven Jansson, Ingvar Dahlin och Fride Hansson extra.”


Uggla i St. Hult 1952-08-29

”Kilometerlång slangledning för att få vatten till våldsamt Vejbystrands-bål” var rubriken den 30 augusti. Hela bostadsfastigheten brann ned till grunden och oersättliga värden gick till spillo. Brandkårerna kunde rädda ett par intilliggande hus genom ihärdigt arbete, bl.a. fick man koppla upp slang och serieköra motorssprutorna ända från havet efter att ha tömt vattenbrunnarna i närområdet.
Förmodligen var brandorsaken soteld i en av skorstenarna som i sin tur antände halmtaket.
Tidningsurklipp: “Till Förslövs, Barkåkra och F10:s brandkårer och till de grannar och övriga enskilda personer, vilka vid eldsvådan i söndags kväll å vår gård i Stora Hult så välvilligt och verksamt bidrogo till eldens begränsning och i räddningsarbetet, anhålla vi härmed få hembära vår stora tacksamhet. Stora Hult den 5 sept 1952. Allan och Ida Uggla.”

Foto: Väggklockan från Ugglabranden hänger än idag på brandstationen. PeO Jansson 2006.


Vampire plöjde gata i trädgård intill hus

I oktober 1952 störtade furir Gösta Hyltén-Cavallius med sin J28 i Vejby vid ”Hajen”. Planet tog mark första gången endast fem meter från ett boningshus och plöjde en bred gata i dess trädgård. Det var under en övning i instrumentlandning som olyckan var framme. Ett ögonvittne påstår sig ha sett eld slå ut från flygplanskroppen innan det tog mark. Piloten tros ha omkommit ögonblickligen. 1:e flottiljläkare Ove Löfberg jämte flygambulans och två av flottiljens brandbilar var snabbt på plats, endast för att dra fram det svårt brända liket under en av vingarna. Flygplansdelar låg utspridda över ett område av flera hundra meter och ett tiotal meter bakom flygplanskroppen fann man pilotens skor, strumpor, kalsonger, byxor och delar av hjälmen.
Sven Jansson satt och åt middag då han såg hur svart brandrök vällde upp norröver. Han trodde först att någon eldade upp tjärpapp, men då gick brandlarmet. Sven och Malte Palmqvist från Barkåkra brandkår var först på plats, men kunde inget göra åt den våldsamma branden i bl.a. magnesiumdelarna med de resurser brandbilen hade.


Hotell Skälderviken 1955

Huvudbyggnaden brann ner med danssalongen Vinterpalatset. Annexet räddades av bl.a. Barkåkra och F10-brandkårer.

Foto: Rivningen av Restaurang Skälderviken 2007. Barbro Hallin/HD.


Branden hos Ragnar Johansson 1956

”Larm utlöstes av brandchefen kl. 20:35 den 9 nov. Kåren samlades snabbt och ryckte ut med brandbilen till brandstället. Sprutan drogs fram till bassängen vid brandstationen och slangutläggning gjordes från slangkärran. Brandbilen med sitt tankvatten kunde hålla elden begränsad till den redan övertända byggnaden tills vatten kunde tagas från motorsprutan. Då kunde det egentliga släckningsarbetet börja. Det blev ganska arbetsamt då halm förvarades å byggnadens loft och taket bestod av tjärpapp. Efter någon timme hade dock kåren elden under kontroll för att sedan fortsätta med eftersläckningsarbetet. Detta arbete var avslutat kl. 23:45. Efter inryckning och iordningställande av materialen upplöstes kåren kl. 00:30.
475 m slang användes. Eldorsaken ännu okänd. Vindriktning SO. Tack vare dels kårens energiska arbete och den gynnsamma vindriktningen kunde den övriga gården räddas så att skadorna belöpte sig till halva den eldhärjade byggnaden.
Fem modersuggor och ett tjugotal smågrisar innebrändes. Lösöret räddades. Alla brandmän i tjänst under brandchefens befäl.”


Branden på Kjell Karlssons gård

En kväll med våldsamt åskväder. Blixten slog ner och antände lagården. Flera grisar innebrändes. Logen och boningshuset räddades. Brandbassängen vid Pilla Floe pumpades tom.


Västra Kvarn-branden 1961-01-22.

Det var vinter och svåra yttre förhållanden. Kägleån var frusen och det var svårt att få fram vatten. Glatt på taket och på gårdsplanen efter all vattenbegjutning. Innehavaren blev innebränd. Han bars ut av brandmännen genom trånga utrymmen. De var nästan att de hade tappat honom i den isiga yttertrappan. Påtaglig konkurrenssituation med Ängelholms brandkår. Ekerholm och Erlandsson gav bl.a. brandmännen motstridiga order.


Lenbecks i Skälderviken 1961

Tidningsurklipp: ”En under middagsrasten kvarglömd osläckt blåslampa kan ha vållat den våldsamma villabrand i Skälderviken som vållade skador för cirka 125 000 kronor. Brandkårerna i Skälderviken, Vejbystrand, Vejbyslätt och Ängelholm utförde ett heroiskt släckningsarbete. Deras framgångsrika kamp mot den röde hanen i blåsvädret kan utan vidare sägas ha räddat ett helt villakvarter från katastrof.”
Lundblads rapport: ”Larm utlöstes den 1 dec kl. 12:10. Kåren ryckte ut snabbt med fem man. Vid framkomsten till brandplatsen var huset övertänt. Skäldervikens brandkår var i arbete med slangar utlagda från vattenposterna. Som det var flera hus intill som var i farozonen, var det kårens första uppgift att skydda dessa. Då branden tog en sådan våldsam omfattning på en gång, begärdes hjälp från Ängelholms brandkår.
Barkåkrakåren satte in med vatten från tanken som skydd för intilliggande byggnader och placerade sprutan vid havet och fick med järnvägens biträde lägga slangen under rälsen. Från sprutan lades ny 70mm slang till avgrening och därifrån två arbetsslangar och med dessa angreps västra, norra sidorna. Ängelholm och Skälderviken bekämpade elden från de andra sidorna och efter ett intensivt och strängt arbete lyckades det att efter ¾ tim. arbete att få kontroll över elden. Med de resurser vi hade med vår spruta med 10 kg tryck och 70mm slang, slogs elden ned på relativt kort tid och var begränsad inom väggarna och eftersläckningsarbetet kunde börja.
Barkåkrakåren lade ut slang från vattenposterna vid ’Konsumhörnan’ för att skydda de intilliggande byggnaderna. Två hus låg endast tre meter från eldhärden så att som helhet betraktat, uträttades ett gott arbete av brandmännen. Så intensiv och våldsam brasa har jag aldrig under mina 30 år som brandman varit med om.
250 m slang användes. Tre timmars körtid med sprutan. 150 m slang övertogs som lån av Skälderviken och ett brandposthuvud. Detta material var i arbete när vi lämnade brandplatsen. Hemkörning från brandplatsen kl. 16:00 och efter tvättning av slangarna och iordningställande av materialen, upplöstes styrkan kl. 17:00.”
Tjänstgörande brandmän: Carl Lundblad befh., Axel Pålsson, Ingvar Dahlin, Stig Svantesson, Carl-Axel Nilsson, Karl-Gustaf Dahlin, Axel Johansson, Harry Hansson och Stig Nilsson.
Axel jobbade med renovering av huset mitt emot. När larmet gick for han bort till Skäldervikens brandstation i hyreshusens källare för att få besked. Det var bara att vända med cykeln och trampa tillbaka. Lennart ”Basker” Åkesson var en av byggnadsarbetarna på Lenbecks villa som börjat bekämpa elden med en vanlig trädgårdsslang. Vattenledningen i gatorna var emellertid klent dimensionerad och full av rost, så inte ens brandkårens slangar från brandposterna hjälpte så mycket. Inte förrän Harry Hansson fått full fart på sprutan och riktigt tryck i slangen under rälsen, kunde elden slås ned från flera håll. Axel Johansson/ Stig Svantesson med en slang och Åke Johansson(rörläggaren)/Kalle Dahlin med en.


Emil Perssons Trävaruaffär 1962-03-14

”Larm utlöstes kl. 19:20 då hjälp begärdes av Ängelholms brandkår. Kåren samlades mycket snabbt och ryckte ut kl. 19:30 med 10 man och Algot Hansson som chaufför. En brandman från Ängelholm mötte vid första avtagsvägen till Östergatan och dirigerade bilen en omväg till ån vid Grönwalls. Sprutan placerades och 175 m slang lades ut med slangkärran och kl. 19:50 var vattnet påkopplat. Elden angreps då för vår del från baksidan. M.Ljungby och Ängelholmskårerna angrep från motsvarande sidor och efter en timmes tid var elden under kontroll. Eftersläckningsarbetet blev mycket arbetsamt då delar av lagret, bestående av brädor, torvströbalar och andra lättantändliga saker, fick lämpas ut för att komma åt underliggande bränder. - - - Hemkomst kl. 23:30. Eldorsak: Troligen anlagd genom barn. Vädret: -5°C. Stilla.”


Ängeltoftaaffären 1963-01-08

Tidigt på morgonen ryckte kåren ut på hala vägar och dimmigt väder. Ängelholmskåren var först på plats och vattenbegöt från tankvagnen. Motorsprutorna placerades ut och kunde relativt snabbt ge vatten från bäcken, trots att denna var svårt isbelagd. Det frös i grenrör och skarvar så trycket blev svårt att hålla uppe, men efter några timmar var elden begränsad inom murarna. Ett hus söder om eldhärden var ett slag starkt hotat, men Vejbystrandskåren kunde hålla den faran borta. Eftersläckningen blev dryg och besvärlig. Reservstyrkan fick kallas in och ersätta den genomblöta och förfrusna första avdelningen. Man var inte klara förrän kl. 12:00. Troligen var brandorsaken en dålig skorsten. Två familjer med små barn som bodde i fastigheten kunde rädda sig i sista minuten.

Foto: Axel Pålsson, Harry Hansson, Axel Johansson och Ingvar Dahlin vid motorsprutan på 50-talet.


Tyllgrens, Vejby Havsbad 1964-04-22

Hela byggnaden var övertänd vid kårens ankomst. Vatten togs från bilen och en intilliggande brandpost. Snart var branden begränsad inom väggarna och släckningsarbetet koncentrerades på omgivande täta furuskogen. Ägaren deltog själv i brandbekämpningen, men blev ganska bränd i ansiktet och fick söka läkarhjälp.
Eldorsak: Obevakad blåslampa vid arbete med borttagning av färg.


Flygkatastrofen i Vejby 1964-11-20

Larmet kom 21:15 – ”Flyghaveri i Vejbyslätt”. Efter c:a 7 min. var Carl Lundblad, Stig Nilsson, Stig Svantesson, Harry Hansson och Carl-Axel Nilsson på plats.
Stig körde bilen. Han höll på att köra över en kvinna som låg på vägen. Chockades nästan när de skulle lyfta upp henne på en bår och ena benet lossnade. Känslan var oerhörd, men det visade sig vara en protes. Planet låg upp och ned. Det brann av flygbränslet och de släckte med skum tillsammans med Ängelholmskåren. ”Jag var tacksam för att det var mörkt och dimmigt!” Passagerarna hängde i säkerhetsselarna. De fick skäras loss. En del levde medan andra var borta. ”Jag kom hem alldeles blodig till min nyblivna hustru.”
Brandmännen sattes in i räddningsarbetet med att hjälpa ut skadade till ambulanser och privatfordon. Efter hand kom resten av brandstyrkan till platsen och deltog i arbetet.
Axel Johansson var med mot slutet och högg upp flygplanskroppen för att få ut skadade och döda. Många frivilliga gjorde stora insatser.
Det var bingokväll på Klittergården. Bland flera andra var Sven Jansson där. Han hade egentligen slutat i kåren, men gav sig omedelbart iväg till olycksplatsen. Där hjälpte han bl.a. till med att leda trafiken över Magnarp så att räddningsfordonen kunde ta sig fram till haveriplatsen. Åtta till tio kroppar låg utspridda på åkern runt planet.
Synen av så många döda och skadade satte djupa spår hos räddningsstyrkan och många av dem fick hjälp i form av lugnande sprutor.


Branden i Vejby småskola 1974

Kalle Malmström innebrändes när den gamla småskolan brann ned till grunden en julinatt.
Elden fick ett snabbt förlopp genom lösningsmedel och oljefärger som konstnären förvarade för sin verksamhet.


Malörtsvägen 1987

En smällkall, -20°C, och blåsig vinterdag hade Carl-Gustaf och Cecilia Nilsson eldat ordentligt i öppna spisen. Dagen därpå vid lunchtid körde C-G hem om för att kontrollera att allt stod rätt till, då han upptäckte brandrök på övervåningen och larmade brandkåren. Vejbystrandskåren var först på plats och förberedde insatsen. När Ängelholmskåren var på plats beordrades utvädring av röken, varpå elden i bjälklaget förmodligen syresattes och fick ett snabbt förlopp. Förhållandena var svåra då allt vatten som sprutades ut, snart förvandlades till is. Efterarbetet med nerisade brandbilar och slangar blev mödosamt. Det som inte brandskadades blev vattenskadat. Huset revs senare, men byggdes upp igen. Brandorsaken var med största sannolikhet att skorstensstocken spruckit.


Barkåkra 1998-08-11

En kvinna och hennes tre barn samt en inneboende man hann sätta sig i säkerhet när en explosionsartad brand utbröt i boningshuset till det gamla sjukhemmet. 40 brandmän från 7 stationer deltog i släckningsarbetet. Vejbystrands räddningsvärn skötte eftersläckningen. De två förrådsbyggnaderna räddades.

Olofsgården 2003-03-30

Vid 10:30-tiden gick larmet. Räddningsvärnen i Vejbystrand och Förslöv samt räddningstjänsterna i Ängelholm, Båstad och Helsingborg tog sig an den svårsläckta branden. Elden spred sig mellan yttertaket och ett underliggande gammalt tak. Man fick ta upp stora hål för att bekämpa den. Det äldre paret som bodde i huset fick lättare fysiska skador efter att bl.a. ha andats in rök och fördes till sjukhus med ambulans för kontroll.
Sidobyggnaderna kunde räddas, men boningshuset blev så brand- och vattenskadat att det senare revs. Idag finns ett nytt vackert hus på plats.

Foton: Vejbystrands brandkår var snabbt på plats och gjorde en god insats. PeO Jansson.


Andra räddningsinsatser

Kusträddning. Under årens lopp har styrkan i Vejbystrand utfört en rad insatser förutom att bekämpa eldsvådor. Ortens belägenhet vid havet med småbåtshamn och populära badstränder, har föranlett utryckningar vid båthaverier och drunkningstillbud. Förrädiska undervattenströmmar, som kan uppstå vid blåsigt väder, har krävt sina offer.
I juli 1994 var det nära att en 8-årig pojke och hans far fick sätta livet till. Brandvärnet larmades till hamnen och gick ut med en båt. När de kom fram till platsen, hade en mänsklig kedja bildats som redan räddat de nödställda undan drunkning. De behövde dock eftervård och eftersom kommunikationsradio saknades, fick brandchefen springa tillbaka och omdirigera ambulansen som också ryckt ut till hamnen.
Denna händelse föranledde nya diskussioner med kommunen om att stationera en mindre räddningsbåt i Vejbystrand. Planer på att bygga till brandstationen för detta ändamål gjordes upp. Ritningar fanns, men det hela rann ut i sanden. Man fick i alla fall tillbaka en del av sin tidigare indragna utrustning.
Räddningstjänsten har ansvar för hamnen och strandkanten, medan Sjöräddningen svarar för insatser längre ut.

Trafikolyckor. En av de mentalt jobbigaste insatserna vårt räddningsvärn råkar ut för, är trafikolyckor med personskador som följd.
På de senaste 20 åren har några dödsolyckor skett på vägarna i närheten av Barkåkra kyrka. Nuvarande stationschef Claes Persson, har varit med om att bl.a. plocka upp likdelar i svarta plastsäckar efter den svåra olyckan då fyra ungdomar fick sätta livet till på väg 105. Han minns även tre självmord som begicks vid järnvägsviadukten i Skepparkroken.
- Det är avigsidan med det här jobbet, berättar han. Man sover inte bra på tre nätter efter något sådant!

Till toppen på sidan     Tillbaka till sidan om brandkåren